Idag var de lättare att föra in crinonet, kanske berodde den lilla blödningen igår på att jag fick trycka in den ganska hårt för att få in den överhuvudtaget. Hade börjat hoppas igen.

Gick på toaletten senare och fick lite rosa på pappret, kunde ju bero på gårdagens crinone.

Började snurra i huvudet och blev ledsen, men man ska inte ta ut olyckan i förskott, idag skulle jag tagit graviditetstest igen för att kolla om det blivit någon skillnad från föregående test, men så fort jag fick se de rosa så struntade jag i det.

Andra toalettbesöket fick jag fruktansvärt ont i magen och det kändes som jag bajsade med underlivet,

i toaletten låg en jätte stor klump, har aldrig varit med om liknande. Denna klumpen var full med blod, min förklaring till att det var en stor klump full med blod runt sig bör bero på att crinonet har lagt sig som en klump och täppt igen livmodertappen, nu när tantröd behagade att komma så har väl allt blod i livmodern tryckt på crinonet och det blev en stor klump som kom ut. Har läst om andra som släppt lite crinone varje dag, vilket jag inte gjort, så för mig var detta den mest logiska förklaringen, sen om jag har rätt eller fel det vet jag inte och kommer förmodligen inte få veta heller, lägger inte så mycket energi på den här klumpen, utan just nu var allting bara förstört.

Ärtan hade inte velat fästa i mig, jag var helt knäckt! Grät i timmar, (tur jag var ledig denna dagen) låg i sängen i flera timmar och tyckte livet var orättvist! Läkarna hade varit så positiva till det här, jag har åldern på min sida och ett toppembryo, dessutom en släng av överstimulering både under behandlingen och efter ET, ändå ville inte ärtan sätta sig fast! Jag hade ändrat min kost och gjort allt för att Ärtan skulle vilja bo hos mig, men inget hade velat funka! Bröt ihop som sagt.. Efter flera timmar tog jag mig mod och ringde till barnmorskan och berättade att jag skulle haft testardag om 3dagar men idag så kon tantröd på besök med världens niagrafall! Har testat minus tidigare.. Denna goa barnmorskan fick mig att se lite mer positivt på det hela, vi hade ju ett helt gäng med toppembryon i frysen (som hon uttryckte sig), och detta var helt enkelt inte guldägget...