Det visade sig kanske vara dumt att stänga av sig och inte sörja när mensen brakade loss! Istället ramlade det över mig idag, jag måste få sörja (alla vi i ivf måste få sörja) för vårat misslyckade försök! Jag har svårt att förstå att vi som är så unga med så fina "topp"embryon (enligt läkarna) ändå inte fäster, vad är det för fel? 2IVF och 5st insättningar - alla har lett till mens före TD!

 Nu har jag provat akupunktur också och det hjälpte tyvärr inte den här gången iallafall, jag mådde bättre när jag var där och fick nålar, jag blev lugn och slappnade av för stunden.. Nu står funderingarna kring om jag ska köra på med akupunktur igen inför vårat FET eller om jag bara ska försöka koppla bort allting för en gång skull och leva som vanligt tills TD, det vill säga dricka min kopp kaffe och Coca-Cola, tillsätta vitlök i maten, inte fundera på om jag motionerat tillräckligt för blodcirkulationen i livmodern.. Men det är klart att när man är mitt uppe i det så är det svårt att koppla bort tankarna!